Det börjar ofta med bilder i huvudet. Man ser framför sig hur familjelivet ska bli. Picknickar i gröna parker, gemensamma frukostar där alla sitter samlade runt bordet, och kvällar där barnen lugnt lägger pussel medan man själv dricker te i soffan.
Sen kommer verkligheten. Picknicken blir avbruten av regn, frukosten kantas av diskussioner om vem som tar sista yoghurten, och pusslen byts snabbt ut mot högljudda lekar som lämnar vardagsrummet i fullständig röra.
Och vet du vad? Det är helt okej. För sanningen är att familjelivet aldrig blir så där perfekt som man föreställt sig – men det är just det som gör det så levande.
Att leva i en familj är att ständigt bli överraskad, precis som i mitt jobb som jurist Göteborg. Ena stunden är allt harmoni, nästa stund har någon spillt mjölk över hela bordet. Det är skratt och tårar i en salig blandning. Men det är också just de där kontraster som gör livet rikt.
Vi lär oss också något viktigt: att släppa taget om kontrollen. För hur mycket vi än planerar kommer det alltid finnas saker som inte går som tänkt. Och det är i de stunderna man får möjlighet att skratta åt situationen, att se det komiska i vardagskaoset.
Det fina med familjelivet är att det är just i det oförutsägbara som de största minnena skapas. Ingen kommer i framtiden minnas den perfekta frukosten där allt flöt på enligt plan. Men däremot kanske de minns den där gången när pannkakssmeten hamnade mer på golvet än i pannan – och alla skrattade tills tårarna rann.
Familjen lär oss också att uppskatta det lilla. En kram vid dörren. Någon som säger “jag älskar dig” helt utan anledning. Ett skratt som smittar så att hela rummet fylls. Dessa ögonblick går inte att planera – de bara händer. Och det är de som blir guldkornen i vardagen.
Så låt oss släppa tanken på perfektion. Familjelivet behöver inte vara som i en reklamfilm för att vara värdefullt. Det räcker med att det är äkta. Lite stökigt, ofta högljutt, men alltid fyllt av kärlek.
För i slutändan är det kanske just så här som drömmen ser ut – inte som en polerad version av vardagen, utan som en levande, rörig, varm verklighet där vi får dela livet med varandra.